gunlinnea

Vart är våren? Man kan undra om det som verkar längst bort kanske är närmast, eller hur förhåller det sig? Är det så att det som verkar svårt att lösa oftast har den enklaste och närmaste lösningen?

Är det någon som varit i Ljungdalen och som känner igen denna bild? Vad är det för sjö i bakgrunden -Skärvagen, eller?

Hej å hå!
Tänk vad lätt att skrapa sina fina progressiva glasögon -de tål inte att få en flaska (tvättsåpa) så sig!!!Utan mitt i rutan är det tre små repor! Nu är jag så himla förståndig att jag försäkrat brillorna och ska få ett nytt glas. Medans jag väntar dvs några timmar klarar jag mig med mina gamla för långsyn och så de jag köpt på Claes Olsson för att läsa liggande (när jag nu är så pigg att jag orkar det......!) Festligt att se hur livet kommer att te sig för mig dessa timmar!

Häftigt att ha både vävstol och dator i samma rum -bara några meter ifrån varandra men ändå så långt ifrån beträffande teknik. Vävstolen går nästan helt av sig själv -kräver endast en människa som kraft. Dator kräver mycket, el -hur får man det?, många små tekniska delar i själva datorn, bildskärmen, tangentbordet.  Men jag tror att det finns något gemensamt nämligen matematik! För att göra ett dator program så behövs massor med 1:or och 0:or och för att räkna ut varpåtgång, mönster så krävs logisktmatematiskt tänkande. Så varför har inte vävstolarna blivit lika inne som datorerna??? Det måste bero på något annat än just själva matematiken. Något att fundera vidare över denna gråa februaridag!

Igår var det vår i luften men idag är det februarigrått och dis och milt så att snön smälter bort. -Hur överlever man såna dagar som idag? Egentligen skulle jag vilja vara kvar i sängen och äta godis! Men det funkar ju inte alls -till slut skulle jag rulla ned från sängen och sedan skulle jag få dåligt samvete att jag inte gått till jobbet, ätit så dåligt så då skulle jag må ännu sämre. Efter många beprövade knep för att överleva en sån här dag så har jag kommit på att det bästa är att göra minsta möjliga. Och ska jag göra något så måste det vara något kul, något jag gillar!
Gun

Här är min blogg! Tänk att jag har blivit som alla andra och bloggar! Det visste jag inte vad det var för 1 år sedan, men nu! Det är Matilda på gymnasiet i Flen som lärt mig! Och det är ju så himla enkelt inte alls så där krångligt med dator som när jag gick första utbildningen på 80-talet. Ja, för att inte tala om dataudervisningen på slutet av 70-talet med Lars Arnér som lärare! -De ni! Det går inte att beskrivas -måste upplevas!
Jag tänker att här kan jag skriva lite vad jag funderar på och så kan mina vänner och bekanta som vill kommentera mina funderingar. Det borde kunna bli nutidens syjunta eller kanske motsvarighet till herrarnas bastumöten!
Vi hörs!
Gun

Välkommen till min nya blogg!