gunlinnea

Ja så har äntligen vitsipporna kommit -de som jag längtat så efter! Igår fick jag några gulsippor av en snäll kollega om jag planterat i trädgården (de var inte uppgrävda i naturen utan kom från hennes egna odling -alltså inget miljöbrott!!). Har sett att gullvivorna är på "G" men att det är en bit kvar. Skönt i varje fall att det är lite svalare nu så att alla påskliljor hinner stå i blom innan de vissnar. Bästa temp ute är mellan +15 til +20. Eller tycker du att det ska vara +30 så man håller på att förgå?

Det är väl läge för ett nytt inlägg -det var ett tag sedan jag skrev något som jag publicerade. Alltså har jag skrivit sånt som kan vara känsligt att publicera men jag har kommit på att det kan vara bra att kunna skriva av sig. Det kanske var så som bloggen kom till -människors behov att skriva av sig? Men så ibland har man inte tid och lust att skriva -nu helt plötsligt så sitter minsta ungen och gapar som en fågelunge och väntar på att jag i nutiden ska värma lite mat i micron. Ja innan ja kunde sätta mig vid datorn var jag tvungen att ta bort en tallrik från eftermiddagens "mellis" -inte har jag någon DNA-teknik så jag vet inte vem som ätit ur den men den yngsta ungen tar just på sig skulden!

Vilka magiska dagar man kan få uppleva! Igår "råkade" jag fylla år. Ja, det skulle väl  bli som vilken vanlig dag som helst när man fyller år och jobbar hela dagen och inget mera med det. Visst jobbade jag hela dagen men på kvällen fick jag kontakt med två gamla kompisar som sökt upp mig på nätet. Den ena hade jag inte pratat med på 15 år!! och den andra kanske inte på 2-3 år!! Alla heter namn på A  så undra om det idag kommer att ske kontakter med de som börjar på B? Kul var det i vilket fall som helst att prata med de båda A:na!
 Känner någon igen bilden?

Tänk att nu är snart all snö borta! För i mars tinar snön på vårt åkerland bort och dagen blir längre och natten blir kort! Ja, så sjöng vi när jag gick i åk 2 -för 37 år sedan!! De´ni!

Vart är våren? Man kan undra om det som verkar längst bort kanske är närmast, eller hur förhåller det sig? Är det så att det som verkar svårt att lösa oftast har den enklaste och närmaste lösningen?

Är det någon som varit i Ljungdalen och som känner igen denna bild? Vad är det för sjö i bakgrunden -Skärvagen, eller?

Hej å hå!
Tänk vad lätt att skrapa sina fina progressiva glasögon -de tål inte att få en flaska (tvättsåpa) så sig!!!Utan mitt i rutan är det tre små repor! Nu är jag så himla förståndig att jag försäkrat brillorna och ska få ett nytt glas. Medans jag väntar dvs några timmar klarar jag mig med mina gamla för långsyn och så de jag köpt på Claes Olsson för att läsa liggande (när jag nu är så pigg att jag orkar det......!) Festligt att se hur livet kommer att te sig för mig dessa timmar!

Häftigt att ha både vävstol och dator i samma rum -bara några meter ifrån varandra men ändå så långt ifrån beträffande teknik. Vävstolen går nästan helt av sig själv -kräver endast en människa som kraft. Dator kräver mycket, el -hur får man det?, många små tekniska delar i själva datorn, bildskärmen, tangentbordet.  Men jag tror att det finns något gemensamt nämligen matematik! För att göra ett dator program så behövs massor med 1:or och 0:or och för att räkna ut varpåtgång, mönster så krävs logisktmatematiskt tänkande. Så varför har inte vävstolarna blivit lika inne som datorerna??? Det måste bero på något annat än just själva matematiken. Något att fundera vidare över denna gråa februaridag!

Igår var det vår i luften men idag är det februarigrått och dis och milt så att snön smälter bort. -Hur överlever man såna dagar som idag? Egentligen skulle jag vilja vara kvar i sängen och äta godis! Men det funkar ju inte alls -till slut skulle jag rulla ned från sängen och sedan skulle jag få dåligt samvete att jag inte gått till jobbet, ätit så dåligt så då skulle jag må ännu sämre. Efter många beprövade knep för att överleva en sån här dag så har jag kommit på att det bästa är att göra minsta möjliga. Och ska jag göra något så måste det vara något kul, något jag gillar!
Gun

Här är min blogg! Tänk att jag har blivit som alla andra och bloggar! Det visste jag inte vad det var för 1 år sedan, men nu! Det är Matilda på gymnasiet i Flen som lärt mig! Och det är ju så himla enkelt inte alls så där krångligt med dator som när jag gick första utbildningen på 80-talet. Ja, för att inte tala om dataudervisningen på slutet av 70-talet med Lars Arnér som lärare! -De ni! Det går inte att beskrivas -måste upplevas!
Jag tänker att här kan jag skriva lite vad jag funderar på och så kan mina vänner och bekanta som vill kommentera mina funderingar. Det borde kunna bli nutidens syjunta eller kanske motsvarighet till herrarnas bastumöten!
Vi hörs!
Gun

Välkommen till min nya blogg!